Att förändra en vän

När jag läser om och integreras i hästsammanhang så förvånas jag över hur ofta ägaren till en häst har en bild av hur hen vill att hästen ska vara. I många fall är det någon slags drömhäst som mig veterligen inte existerar i verkliga livet. Vad man gör då, är att ta den häst man har, och hela tiden jobba på att förändra den till att bli till den perfekta häst man önskar sig. Man kanske ser andra hästar i stallet som inte har samma så kallade olater som ens egen häst har, och tänker ”Åh, varför kan inte min häst vara så?”

Vad som har hänt, är att vi ignorerat att hästen faktiskt är en individ, som redan från födseln (och till och med innan dess, genom gener) formats till den häst som den är idag. Kroppen har försetts med en själ, ett väsen, en personlighet. Det finns bara en i hela världen av denna häst. Unikt är inte dåligt. Unikt är utomordentligt bra, så länge vi låter varje unik individ vara.

Ofta handlar det om att utesluta beteenden hästen har som vi anser icke önskvärda. Sluta gå förbi mig, sluta överreagera, sluta bita mig i jackan, sluta dra i grimskaftet, sluta jävlas med hovslagaren. Listan skulle kunna göras betydligt längre. Vi förminskar hästen. Vi förminskar individen, personligheten, den egna viljan och tankeverksamheten hos denna unika, fantastiska häst. Hästar är inte otrevliga och ”jävliga” av natur. De är extremt finstämda i sin kommunikation både sinsemellan och med oss människor. Allt handlar om lyssnaren, i detta fall mig, människan. Har jag verkligen lyssnat ordentligt från början, innan hästen kände sig tvungen att ta i med hårdhandskarna för att göra sig hörd?

Avsätt 15 minuter nästa gång du är i stallet. Sätt dig ner i närheten av hästen och tänk igenom hur er relation ser ut. Ställ frågor till dig själv, till hästen – ja bara ställ dem i ditt huvud. Vad får du för svar? Vad får du för känslor i kroppen när du ställer frågan? Hur känns ditt samvete? Att ibland rannsaka sig själv kan vara svårt men extremt viktigt för att fortsätta utvecklas. Vad många människor är bra på är att skylla ifrån sig. Vi vill helst inte ta på oss något vi inte kan stå för. Det är ju extra lätt om den man skyller på är en häst, som inte kan försvara och förklara sig i samma utsträckning som en annan människa kan. Men, handen på hjärtat, hur mycket är egentligen hästens fel? Det bästa är, att du inte behöver erkänna något för någon annan människa. Så länge du erkänner sanningen för dig själv och för din hästvän, så kommer ni två att kunna fortsätta er resa tillsammans, utan höga murar er emellan.

Att önska sig något annat är det man redan har är, jag vill inte säga mänskligt, men… vanligt hos människor. Har vi en häst som är snäll att lasta men svår att verka, så vill vi ha en häst som även är lätt att verka. Ingen är perfekt, vare sig hästar eller människor. Eller, jag skulle snarare vilja säga: Alla är perfekta! Varenda individ är precis som den ska vara, i detta liv. Tar vi tillvara på alla ypperliga förmågor vi och våra hästvänner har fått, och använder dem till att växa och utvecklas, så finns det inga fel. Då kan det bara bli rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s