2016 del två och lite djupa tankar

I februari skrev jag ett inlägg innehållande mina mål för året. Jag har faktiskt gått tillbaka några gånger under året och läst igenom listan, mest för att jag var nyfiken på att se vilka vändningar livet tagit i förhållande till vad jag hade föreställt mig. Nu har 2016 passerat och det är dags att gå igenom listan och se vad som faktiskt hunnits med. Nog för att listan är något diffus, men jag tycker ändå att mycket av det jag skrev har åstadkommits!

  • Hitta på mer saker med hästarna. Jag och Bluebell har nyligen kommit igång bra och hittar på något var eller varannan dag, men de andra vill ju också komma ut och hitta på saker och det får de alldeles för sällan i nuläget. 
    Nog har jag och Bluebell hittat på mer än vad vi gjort de senaste åren, men det säger ju inte mycket. Vi började sätta igång innan de gick till sommarbetet men väl där så blev det väldigt sporadiskt. Vi människor slet här hemma på gården istället – mycket välbehövligt det med. Nu i höst har vi i alla fall börjat komma tillrätta och hittar på fler och fler roliga saker tillsammans, jag och Bubba!
    Barna och jag har busat några gånger i paddocken och hon har även lärt sig två nya trick – be och flema. Puss kunde hon sedan tidigare. För övrigt får hästarna mest vara just hästar – gå i hagen med sin älskade flock.
  • Fortsätta blogga och låta bloggen växa. Jag älskar detta!
    Nja, vuxit har den inte gjort mycket. Jag har inte varit konsekvent över huvud taget med att skriva nya inlägg, så nä, denna punkt kan vi stryka.
  • Komma igång med att jobba med hästar. Hålla lektioner, kurser, föredrag. Detta har jag ju alltid velat göra. Man måste börja någon gång, någonstans!
    Jo men på denna punkt har det börjat hända grejor, då jag i höstas började hålla lite lektioner igen och även kommit igång med utbildningen till Origopat och Hovterapeut. Det känns riktigt roligt! Jag ser ljust på framtiden angående detta.
  • Fortsätta fixa på och utveckla gården. Här kommer antagligen alltid finnas projekt att ta itu med, men vissa saker är mer akuta än andra. Fixa fasaderna på uthuset och stallet, och göra i ordning lösdriften ordentligt, t.ex.
    Det är nog här det har hänt absolut mest, under hela året. Badrummet har blivit helt klart, sånär som på några envisa lister som tycks vägra komma på plats. Vi fixade till framför huset med ny gräsmatta, trädgårdsgång och uteplats. Vi kom en bra bit med fasadbytet, som tog betydligt längre tid än vad vi trodde. Hela hösten har vi svettats många timmar för att få färdigt hästarnas ligghall i stallets loge. Utöver detta har vi även pysslat med andra mindre projekt, bland annat börjat renovera vardagsrummet, som enligt planen skulle varit klart innan årsskiftet. Nu är det januari och det saknas lister, färg på väggar och tak och – den roligaste punkten – inredning. Jag undrar om vi någonsin kommer att sluta vara tidsoptimister. Jag som brukar uppfattas som pessimistisk här hemma när jag inser våra brister och konstaterar hur det brukar vara, men tydligen är jag inte nog pessimistisk för även mina tidsplaner brukar spricka. Går tiden alltid lite snabbare än vad vi människor har räknat ut?
  • Få tillgång till mer mark till hästarna!
    Check – hästarna var på finaste sommarbetet med ca 6 hektar inhägnade hagar.

Det verkar alltså som att jag har hållit mig till planen, förutom möjligtvis det där med att blogga mer. Det är som jag har skrivit tidigare – jag har så svårt att tvinga fram inlägg och om jag inte har motivation och inspiration, nej då blir det inga inlägg. Jag tillåter det att vara så, helt enkelt.

Utöver allt som jag gjort och åstadkommit under året så har det hänt otroligt mycket på ett helt annat plan, inom mig. Trots att jag, en stor del av året, inte tycktes göra någonting alls med mitt liv – jag hade inget jobb och inga tydliga framtidsplaner över huvud taget, vilket ledde till mycket negativa tankar och brist på hopp – så är det så tydligt såhär i efterhand att det har hänt något i mig. Jag snurrade runt, runt i cykler av negativa tankar, hopplöshet, meningslöshet, ångest och brist på framtidstro. Ja, jag tyckte verkligen att mitt liv saknade större mening, även om jag inom mig visste att så inte var fallet. Det blev, utöver kampen om att hitta sysselsättning och framtidstro, ett krig i mitt eget huvud.

Tack vare att jag gick igenom denna bomb av personlig utveckling så kom jag ut på andra sidan med en helt annan förståelse för andra människor. Jag kände mig så svag, jag var så rädd för att bli dömd, bli bedömd. Det kändes som om det fanns tusen anledningar att döma mig. Jag var ”arbetslös”. Jag var ”deppig”. Jag var ”lat”. Jag hade nyligen blivit vegan, vilket många har svårt att förstå. Jag ville bara gömma mig från världen. Nu, däremot, när jag är starkare och gladare än på länge, så vill jag aldrig mer döma en annan människa. Jag vill aldrig mer ta för givet saker om andra personer, utan att veta hur det verkligen ligger till. Jag har en djup förståelse för de människor som jag tidigare har velat säga ”TA ER I KRAGEN, DET BLIR INTE BÄTTRE AV ATT LIGGA HEMMA” till (en inställning jag för övrigt har ärvt av mamma och mormor, haha). Nog för att det är sant – depressioner, fobier och ångest försvinner inte av att man ligger hemma – men det är också lättare sagt än gjort att ”ta sig i kragen”.

När jag skriver allt detta så tvivlar jag på om jag verkligen vill publicera och dela med mig av så personlig information. Det är ju inte denna bild jag vill att folk ska ha av mig. Men det känns, nu i efterhand, som en viktig och självklar del i min utveckling, och det har fört mig just HIT. Allt sker i rätt tid, det är tydligt för mig nu. Utbildningen till Origopat som jag hoppade på för tre år sedan men inte gjort någonting på sedan dess, har sin tid NU. Det har inte varit rätt tid förrän nu.

Förra sommaren fick jag healing av en kvinna som berättade för mig, precis vad jag behövde höra. Hon sa att jag ska sluta oroa mig, allt kommer att lösa sig, mitt liv kommer bli så som jag vill att det ska vara. Ha tålamod, när rätt tid är inne så kommer det som ska hända att hända. Så enkla ord men budskapet hade sådan kraft i just den situationen. Jag har tänkt på det hon sa många gånger efter det, till och med tvivlat och undrat ”jaha, men när är rätt tid då?” Rätt tid är Nu. Rätt tid kom till slut.

Jag hoppas att du som läser detta ser lika ljust på framtiden som jag gör. Och om du inte gör det vill jag säga – det blir bättre. Allt har sin tid. Nu ser jag fram emot att göra det nya året till något helt underbart.

HA TILLIT 

l1080064copy

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s