Energi

Bluebell har haft ovanligt mycket energi de senaste dagarna. Vilket såklart har lett till att vi varit ute och hittat på saker. Hon har liksom dragit i mig (bildligt alltså, hon hade inget rep…) och varit riktigt på hugget. Så himla härligt!

Häromdagen var vi ute och red en sväng. Bluebell var riktigt pigg och framåt, sådär som hon typ inte varit på flera år, men i övrigt gick det väl sådär. Hon hade sadeln på sig, en bomlös sådan som jag har trott ligger bra, men idag blev hon bara stressad och ville inte ha mig eller sadeln där, så det blev en kort och lugn tur. Jag upplevde det som att den trycker i bakänden, att den inte lyfter upp över ryggraden utan ligger an och trycker på ländkotorna. Så nu måste jag alltså skaffa ny sadel, om jag nu vill rida med sadel vill säga. När vi rider med barbackapadden upplever jag inte alls att hon tycker det är obehagligt, möjligen bara lite tungt och obalanserat för tillfället. 😀

Dagen efter detta blev en paddock-dag, för både Bluebell och Golden, som för övrigt är de enda hästarna som är hemma just nu. Mabbe och Barna är på bete några kilometer bort, men i år vågade jag inte släppa Bluebell på gräs eftersom hon är i riskzonen för fång. Bättre att ha henne hemma där hon får äta hö och motionera! Och Golden fick bli kvar som sällskap.

Åter till ämnet. Jag började med att fråga Golden om hon ville följa med ut ur hagen, och det ville hon gärna. Vi har börjat träna på att utforska olika föremål, vilket vi även gjorde idag. Golden passar in på fördomen om att ”fullblod är nervösa och hispiga”. Nerverna på utsidan. Hennes första reaktion är att spänna sig och bli orolig när det händer något, eller när hon får syn på ”läskiga” saker (som kan vara vad som helst, på fel plats, vid fel tillfälle… haha). Samtidigt är hon sansad och intelligent på ett annat sätt. Hm!

Det vi jobbar med är att hon ska bli mer närvarande i situationen, börja hitta sitt mod och sin nyfikenhet istället för att bli ängslig. Det går faktiskt strålande bra, om jag får säga det själv. Små, små steg tar vi tillsammans i rätt riktning. Detta var kanske tredje passet som vi tränar på detta, och tja… kanske 6e passet totalt sedan hon kom hit. Så man kan säga att vi nu börjar om helt från början. Det har tagit lång tid för Golden att landa. Hon får all tid hon behöver har jag tänkt, och när (om!) hon är redo och vill börja hitta på saker så kommer det att falla sig naturligt. Vilket det gör nu.

Just denna dag tränade vi runt uppsittningspallen. Jag har inget specifikt mål om att kunna rida på henne, även om jag är öppen för det om vi känner för det någon dag, någon gång. Men det är i alla fall en övning för att utveckla det vi vill. Jag står bredvid eller på pallen, och Golden får godis varje gång hon utforskar pallen och visar nyfikenhet. Jag ber henne även emellanåt att gå fram något steg i riktning mot att stå parallellt med pallen (förberedande för uppsittning) och hon får beröm och godis för alla små, små steg. Jag använder lucernpellets som godis, vilket jag tycker är bra eftersom det är så små bitar så jag kan ge godis hur ofta som helst utan att det tar slut på ett kick 🙂 ”Klickerordet” har hon lärt sig rekordsnabbt. Jag säger ”BRAAA” med uppmuntrande stämma och ger godis därefter. Funkar superbra tycker jag, med det upplägget. Jag märker att Golden finner en viss trygghet i berömmet och godiset. Men det är hela tiden en balansgång mellan att vara närvarande och att ”jobba för berömmet”. Jag tycker att vi hittar den balansen bra.

När vi var nöjda fick Golden gå ut i hagen där jag bytte häst till Bluebell. Fortfarande har vi inget staket på paddocken så det blir ingen lösträning just nu, så hon fick ha grimma och grimskaft. Som jag nämnde så hade Bluebell en sån väldigt energi, både fysisk och mental, så träningspasset flöt på sådär fantastiskt så att vi knappt hann tänka – vi bara gjorde. Sprang, busade, följde varandras rörelser. Tränade sidvärtsrörelser, gick på volter. Vid ett tillfälle när jag och Bluebell travade sprang Tara, vovven, in i paddocken vilket fick upp Bluebells energi ännu mer. Hon travade med riktigt power, bara sådär strålade av styrka, och traven avslutades med en för Bluebell riktigt hög och energifylld stegra. Sedan en till efter det. Vilken kraft, alltså!!!

Dagen efter det var jag och Bluebell ute och gick/sprang en runda (vi sprang så mycket jag orkade, resten gick vi, även och det verkade som om Bluebell gärna hade travat hela rundan). Ännu en dag där det bara flöt på sådär fantastiskt. Mycket energi, lite insekter, perfekt väder. Golden fick vara själv hemma i hagen vilket hon tyckte var helt okej. Hon gnäggade ganska mycket när vi gick ut men var lugn och tittade bara efter oss när vi kom tillbaka.

Helt fantastiska dagar på hästfronten med andra ord. Jag är lyckligt lottad som får ha dessa hästar i mitt liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s