Trösta istället för fostra

Tålamod är ett ständigt återkommande ord i hästrelaterade sammanhang. Den som brukar umgås med hästar vet nog att det krävs stort tålamod för att klara situationer som kan uppstå tillsammans med hästarna, och kanske även har tänkt tanken att det ibland känns som om hästarna gör allt för att sätta vårt tålamod på prov.

Just nu står två av mina hästar på box på nätterna och jag, ibland med hjälp av min sambo, leder således in och ut dem varje dag. Innan stod de i en hage en bit från stallet  och Golden, som är reaktiv och ibland kan bli stressad, blev ofta osäker när vi i mörkret skulle leda in dem från hagen, med hunden springande och med vår lite mindre lämpliga vilja av att ”få det överstökat så fort som möjligt så att vi kan gå in och sova” (inga bra förutsättningar, som ni hör). Johan, min sambo, brukar få ta Golden och jag Bubba, för att jag lätt blir osäker jag också, när Golden börjar dansa runt eller hoppar till. Däremot har jag åtminstone, efter 20 år med hästar, längre tålamod än Johan, som snabbare blir trött och irriterad på Golden när hon ”håller på”. En kväll när just detta händer – Johan och Golden går först och jag och Bubba efter, Golden blir orolig och hoppar till och ska springa före och är väldigt frånvarande, Johan blir trött på henne och tar i grimskaftet på ett något irriterat sätt – så sade jag till Johan ”Älskling – Trösta, inte fostra!”

(Vill inflika att Johan är fantastiskt duktig med hästarna, han är lugn, sansad och till skillnad från många som har hållit på med hästar i år och dagar så kan han konsten att inte göra för mycket! Men han har inte fått träna tålamod och närvaro så länge J )

Jag jobbar som personlig assistent på deltid och har fått chansen att läsa många böcker som handlar om förhållningssätt gentemot personer, framför allt barn och ungdomar, inom autismspektrumet. Alla av de böcker jag har läst har haft en approach liknande den jag har till hästarna, alltså att bemöta dessa personer med lugn, att aldrig använda våld eller bestraffningar som uppfostringsmetoder och att, just, ge mycket kärlek istället för hård uppfostran. Det var väl därifrån min formulering kom – trösta istället för fostra. Jag har tänkt på detta mycket i efterhand och denna korta mening kan nog vara betydelsefull, att hålla i bakhuvudet som ett litet mantra, och minnas när vi tycker att hästarna beter sig irrationellt eller gör allt för att testa vårt tålamod. Kom ihåg det här: hästar är inte onda av natur. De vill oss inget illa, om vi inte har förtjänat det (eller för den delen om någon annan, tidigare i deras liv har förtjänat det och satt spår i hästens minne). Det kan vara särskilt bra att minnas detta när vi umgås med hästar som, likt i det här fallet, ofta blir osäkra eller stressade. Det värsta vi kan göra är att försöka fostra en häst som redan är i en stressad och frånvarande sinnesstämning. Älska din vän, berätta att du finns vid dess sida och övertyga hen om att du faktiskt kan fungera som ett stöd i jobbiga situationer, snarare än ännu ett stressmoment. Kärlek övervinner det mesta!

DSC_0897

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s